Mina sandaler
Vi träffades i Indien, en av de allra fösta dagarna, och sedan dess har ni följt mig på min resa. Tillsammans åkte vi på min moped på Aurovilles röda, dammiga vägar. Vi promenerade i Pondicherry, firade jul, nyår och min födelsedag. På lyxhotell och genom den lilla byn Kuliapaylam har ni varit med mig. Ni var med mig i Tranquebar och väntade tålmodigt utanför när jag besökte templet. Vi har flugit tillsammans till Mumbai och Goa, åkt båt på Arabiska Havet, vandrat de ändlösa trapporna på Elephanta Island och besökt de uråldriga grottorna på samma ö. Vi gick på bio i Mumbai, och på café Leopold där vi suktade efter kakorna i skyltfönstret. I Goa var ni oumbärliga, i den heta sanden på stranden och på nattmarknaden i Arpura där vi dansade tillsammans. När jag sedan tog mitt pick och pack och begav mig till Etiopien, Afrika, så fanns ni fortfarande vid min sida. Vi besökte universitetet tillsammans, promenerade längs sjön och hälsade på hos bönderna på landsbygden. Vi har gått på den så kallade vägen som leder till vårt hus, vägen som egentligen inte borde kallas väg utan snarare ”bred stig med enormt mycket sten”. Vi har handlat bröd av den söta bröd-killen, vi har varit vid poolen på Hotel Papyrus och vi har ätit X antal hamburgare i downtown Bahir Dar.
Idag gav ni upp, och jag tvingades byta ut er. Det var inte lätt, för det var länge sedan jag hade så bra skor som ni! Men jag tänker tillbaka på er med glädje, och kommer inte glömma hur ni räddade mina svettiga fötter den där dagen i december när jag hittade er i Pondicherry. Tack för allt, fina sandaler! ;)
Bilder
Lite om allt möjligt
Härliga Goa!!
Efter fyra dagar i miljonstaden Mumbai var det nu dags för lite sol och bad. På eftermiddagen den 22 januari satte vi oss alltså på flygplanet söderut, mot Goa. Vi blev av någon anledning uppgraderade till businessclass, vilket innebar gratis mat, extra benutrymme och ett extrasäte mellan oss att förvara väskor och annat viktigt på. Hur gött som helst, nästan synd att flighten bara var en knapp timme lång.
De följande dagarna i Goa var verkligen total avkoppling. Vi hängde på stranden, åt lunch i någon av de små restaurangerna / caféerna längs beachen, åt goda middagar och tog det allmänt lugnt. Några dagar var vigda åt utflykter. En dag tog vi lokalbussen till Norra Goa för att uppleva stranden där (att åka lokalbuss var också ett äventyr i sig), en annan dag hyrde vi en taxi över dagen och drog iväg till södra delen. Helt fantastiska stränder, ska ni till Goa så åk till södra delen!
När våra röda skinn behövde en dags vila från solen och vi behövde en dags vila från stirrande indiska män tog vi en tur till Goas huvudstad Panjim. Eftersom det var söndag var nästan allt stängt, men lunch och en supermarket där vi kunde köpa godis och läsk hittade vi, och dessutom såg vi en fin kyrka på en kulle och slappade i skuggan i en park.
En av dagarna var vi lite sugna på äventyr, så jag, Daniel och Johanna bestämde oss för att testa parasailing. Man åker helt enkelt i en fallskärm efter en båt. Lite pirrigt var det allt, men SÅ härligt att hänga uppe i luften och sväva fram medan man hade full överblick över stranden och havet.
Ett äventyr var också nattmarknaden i Arpora. Mycket svårt att beskriva, men det är ett stort inhägnat område, nästan som ett festivalområde, med massor av stånd där man kan handla allt möjligt krimskrams. De har öppet hela natten, och det finns även små matstånd som säljer pizza, burgare och langos, flera små barer, scener med livemusik och några mindre utomhusdiscon. Till och med en sportbar som visade fotboll hade de, där fastnade såklart killarna ett tag medan vi tjejer gick på jakt efter ringar. Hur härligt som helst att gå runt och titta på människor och prylar, och också kul att dansa lite även om musiken var kass.
Ja, Goa var verkligen total avkoppling, något som behövdes för att ladda batterierna efter det intensiva livet i Auroville och C-uppsatserna vi har framför oss. Dessutom ett himla bra sätt att spendera våra sista dagar tillsammans innan vi skiljs åt för drygt två månader. Efter nio dagar i paradiset sa vi hejdå till stranden (buhuuu) och flög tillbaka till Chennai, där vi tillbringade några sista timmar tillsammans. Louise och jag var de som sist lämnade Indien och därmed vinkade av alla andra när de begav sig till sina flyg. Märklig känsla!
Nu är vi som ni vet i Etiopien, och en rapport från våra första dagar här kommer om ett tag. Nedan följer några bilder från Goa, huller om buller, men tycker de speglar vår semester väldigt bra!
Mumbai dag 3 och 4 (21 och 22 januari)
Dag nummer tre i Mumbai var en sån där härlig storstadssemesterdag då det känns som om det enda man gör är att ta det lugnt men sen när man kommer hem inser man att man faktiskt hann med en hel del. Eftersom några varit uppe hela natten och spelat in film så var det bara några av oss som startade dagen med en andra frukost på Starbucks. Äntligen fick jag lite varm choklad! Inte lika bra som min älskade och saknade Oboy, men nästan! Nästa anhalt var ett internetcafé där vi kunde lindra vår Facebook-abstinens. Vid lunchtid hade resten av gänget masat sig upp och mötte oss på McDonalds (ja, jag vet...två dagar i rad..) där vi åt lunch och utbytte historier om föregående kväll och natt. Eftermiddagen spenderades på Chowpatty Beach, en strand mitt i staden. Efter en promenad hamnade vi på en mur med utsikt över stranden, havet och Mumbais skyline. Hur fint som helst när solen gick ner!!
Kvällsmaten åt vi på café Leopold, en riktig festmåltid som inkluderade kycklingburgare, helrör med öl och maffiga bakelser. Mätta och glada vandrade vi hemåt igen.
Sista dagen i Mumbai grydde och vi begav oss till vår grannbyggnad, den anrika tågstationen Victoria Terminus som också den är ett UNESCO World Heritage, precis som Elephanta Island. Några ville åka till slummen och hoppade därför på tåget dit, medan vi andra ägnade oss åt lite shopping. För långlunch möttes vi på... gissa vad.. Café Leopold! De sista timmarna innan vi skulle flyga vidare mot Goa för sol och bad ägnade vi åt praktiska saker; packande, inköp av kex och vatten osv. Framåt kvällen lämnade vi så miljonstaden och sa tack och hej Mumbai. Kanske ses vi igen, kanske inte, men det var en mycket trevlig vistelse!
Mumbai dag 1 och 2 (19 och 20 januari 2013)
Hejsan!
Här sitter jag nu äntligen i Etiopien, i mitt och Louises hus. Finns mycket att berätta om det, men först tänkte jag komma i kapp med vad som hänt sedan jag lämnade er.
Tidigt på morgonen den 19 januari blev vi till slut upphämtade av två taxibilar som skulle ta oss till flygplatsen i Chennai. Det var jag, Daniel, Filip, Louise, Martina, Safi och Johanna som åkte, och vi reste lätt, bara med varsin liten ryggsäck. De stora backpackerväskorna hade vi lämnat i tryggt förvar hos vår koordinator Anna i Auroville. Första anhalt på vår resa var Mumbai, den enorma staden som också kallas Bombay. Vi har hört alla möjliga siffror när det kommer till befolkningsmängd, men den mest troliga verkar vara omkring 20 miljoner. Helt sjuk stad i vilket fall. Sida vid sida hittar man Asiens största slumområde och det überlyxiga hotellet Taj Mahal Palace. Kontraster!
När vi kom fram till hotellet efter en lång taxiresa i den hetsiga trafiken installerade vi oss i våra rum. Vid första anblick verkade våra tre dubbelrum vara väldigt fina. Vid en närmare titt visade det sig dock att de hade lite olika standard. Louise och Martina drog vinstlotten medan jag och Daniel fick stå ut med konstig lukt och toalett som inte spolade. Men efter ett par veckor i Indien är man inte längre så kräsen, så det gick bra det med.
Eftersom vi kom fram rätt sent så bestämde vi oss för att ta middagen direkt. Hittade ett ställe som var öppet och förutom den sjukt höga partymusiken som vi inte riktigt uppskattade så var det ett bra ställe. Trötta och mätta tog vi taxi tillbaka till hotellet, hängde en stund i Johannas och Safis rum och ramlade sedan utmattade ner i sängarna.
Trots riktiga, mjuka sängar (jämfört med Auroville, där det var som att sova på en parkbänk som Louise uttryckte det) så sov vi inte så himla bra, och jag kände mig ganska trött hela dagen. Men är man i Mumbai får inte lite trötthet stoppa en! Planen för dagen var att ta en båttur till en ö utanför Mumbai som heter Elephanta Island. Sitt namn till trots finns där inga elefanter, men däremot är det en UNESCO World Heritage Site som är hem åt massor av 1500 år gamla tempel och statyer, och en hel massa tjuvaktiga apor.
Båten avgick från det maffiga monumentet Gateway of India som byggdes till det brittiska kungaparets ära i början av 1900-talet, och efter en stunds härlig resa kom vi fram. Ön var inte så stor, men precis lagom för en dagsutflykt. Vi kollade på templen, shoppade lite souvenirer, skrattade åt aporna som snodde läsk från folk, käkade lunch och promenerade upp på toppen av en kulle mitt på ön.
Väl tillbaka i Mumbai bestämde vi oss för att besöka Café Leopold som är med i boken Shantaram som många av oss läst. När vi satt där med menyerna kom två tjejer fram till oss och frågade om vi ville vara med i en Bollywoodfilm! Bussen till Bollywood skulle gå en halvtimme senare, man skulle få mat och 500 rupees och det skulle ta hela natten. Med en sorts skräckblandad förtjusning diskuterade vi förslagets för- och nackdelar. Till sist kom vi fram till att vi skulle gå till samlingsplatsen och kolla läget där. Väl framme fanns det inte mycket tid att fundera. Bussen var påväg att åka och det visade sig att det inte fanns plats för oss alla. Olika faktorer gjorde att jag och Daniel stannade kvar och vinkade av de andra där på trottoaren medan de åkte iväg. Lite ställda tittade vi på varandra. En eftermiddag och kväll i Mumbai, vad skulle vi nu hitta på? Men som tur är så är det inte svårt att komma på nåt att göra i en storstad som Mumbai. Det blev middag (vi syndade och åt på McDonalds. Ingen av oss vågade sig på den lokala burgaren "Mac Maharaja" utan det blev mat som smakade precis som hemma), bio (vilket i sig var en riktigt spännande upplevelse) och så somnade vi till en film på hotellet.
