I'm glad I didn't die before I met you
En av de finaste musikvideorna någonsin :)
Ne me quitte pas
http://www.youtube.com/watch?v=za_6A0XnMyw&feature=related
(kan inte posta videon här, men klicka på länken NU!)
(tack sandra för låttipset!)
Norweigan Wood
I realise, it´s hard to take courage, in a world full of people, you can loose sight of it all
Goodbye Lenin
Water for Elephants
Finding Neverland
Stäppvargen - Hermann Hesse
Det är svårt att beskriva handligen i denna bok. Huvudpersonen Harry lever ett olyckligt liv och känner sig ständigt kluven mellan vargen och människan som han upplever båda bor inom honom. När han i sin hand får ett häfte med titeln "Traktat om stäppvargen, endast för förryckta" börjar det hända saker i hans liv, och han börjar fundera över sina inneboende personligheter.
När jag läst klart boken googlade jag lite recensioner om den. I de flesta nämndes ord som "dualism", "Freud" och "personlighetsklyvning". Och visst passar alla de orden in. Men jag skulle beskriva boken snarare som en skildring av oss alla. Alla har vi olika "jag" inom oss, mer eller mindre framträdande. Alla känner vi oss ibland osäkra på vilka vi är, vilket av våra "jag" som ska framträda vid olika tidpunkter, vilket som är vårt "huvudjag". Hesse drar det naturligtvis till sin spets, speciellt i slutet av boken, men jag tror att alla kan känna igen sig i Stäppvargen Harrys tankar och känslor. Jag vet att jag i alla fall gjorde det, och jag grät till och med en skvätt ibland. Helt klart en bok man går och tänker på långt efteråt och som jag tycker att alla bör läsa.
I heart bokrea!
Idag har jag och Cassandra tömt Växjö på bra böcker. Jag älskar bokrean :)
Edith
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor."
Anna
http://www.youtube.com/watch?v=ojE7J6O1D6A
2 - Favoritmusik och favoritfilm
Som jag skrev i förra inlägget så älskar jag musik, och jag har många favoriter. Det som inte faller mig i smaken är dock hårdrock, hiphop och sånt ^^ Just nu lyssnar jag mycket på svensk musik; Lisa Ekdahl, Säkert, Thomas diLeva, Melissa Horn och Lars WInnerbäck. Internationellt sett är Regina Spektor den stora favoriten, kommer aldrig glömma när jag såg henne live på en liten klubb i Schweiz.
Jag gillar klassisk musik också, speciellt när jag ska plugga.
Dålig bild på Regina Spektor i Schweiz. Om jag säger att vi stod nästan längst bak så fattar ni hur litet och mysigt det var :)
När det kommer till film så har jag upptäckt ett tydligt mönster i min filmsamling. Det är choklad, Johnny Depp, Audrey Tautou och det är franskt. De mest sedda och älskade filmerna i min samling är nämligen Chocolat, Alice i Underlandet, Kalle och chokladfabriken, Tillsammans är man mindre ensam, Coco avant Chanel och sist men absolut inte minst Amelie från Montmartre.
Dessutom är jag svag för musikaler, tillexempel Hair, och jag älskar filmer som Shrek och Kejsarens nya stil.
Musiken!
I alla fall så började jag fundera på musiken.. Musik. Detta underbara fenomen! Finns det någon som inte gillar musik liksom?! Tror inte det. Med medan vissa får sina adrenalinkickar genom att hoppa bungeejump eller fallskärm så får jag min genom musiken. Ställ mig på en scen med min saxofon och ett gäng musikvänner och jag svävar på små moln av lycka i flera timmar efteråt. Jag älskar det! Jag älskar nervositeten, känslan av metallen undet fingertopparna, strålkastarna i ögonen, värmen som lamporna utstrålar. Jag älskar att stå backstage och kika ut på publiken som strömmar in, jag älskar att se mitt namn i ett program, jag älskar att humma min stämma på en låt och höra en kompis fylla i med sin egen stämma. Jag älskar applåderna, busvisslingarna och att bocka och buga, och spela extranummer. Jag älskar att spela tills läpparna svider, jag älskar de italienska orden som beskriver musiken, jag älskar anblicken av ett notblad, jag älskar alla fina, underbara vänner jag lärt känna genom musiken.
Men framför allt älskar jag känslan av att skapa något med andra. Något vackert, häftigt, spännande, roligt eller speciellt. Jag älskar när en svår takt plötsligt faller på plats, när fingrarna spelar utan att huvudet hänger med och man inser att det var en själv som skapade det ljudet. Jag älskar att inse att jag är en del av en grupp som skapar! Underbart!
Jag saknar tiden när jag var en del av en sådan grupp och jag är lite ledsen över att jag inte riktigt har tiden att vara det nu. Men det är en övergående fas! Någongång, snart, ska jag spela igen!
Lycka, med fina älskade Jugendband
"Tonight we are falling into something that´s bigger than us"
Kafka på stranden
Böcker, mina vänner, är något av det bästa som finns! Älskar känslan när man har hittat en bok man riktigt fastnar i, sådär så att man längtar hem för att få fortsätta läsa. Det var länge sedan jag kände så sist, men nu har det hänt igen.
Boken i fråga heter "Kafka på stranden" och är skriven av den japanske författaren Haruki Murakami. Det är nog den konstigaste, mest mystiska bok jag någonsin läst, men trots det är den otroligt bra.
Det handlar i stora drag om den femtonåriga pojken Kafka som rymmer hemifrån för att leta reda på sin mor och syster som lämnade honom med pappan när han var fyra år. Sökandet tar honom till ett bibliotek, där han möter två människor som komemr att betyda mycket. Där ser han även spöken (eller vad är hon?) och en hel del mystiska saker händer.
Boken har även en parallellhandling. Det är den gamle mannen Nakata, som genom en olyckshändelse i sin ungdom blev förståndshandikappad. Han äger dock förmågan att tala med katter, och efter att ha dödat kattmördaren Johnny Walker ger han sig ut på jakt efter en sten..
En hel del skumma saker inträffar också, bland annat börjar det regna makrill, Kentucky Fried Chickens grundare dyker upp som hallick, katter talar och gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut alltmer.
Jag har inte läst ut boken än, men även om jag hade det så tvivlar jag på att jag skulle ha några lösningar. Det är en bok full av gåtor och mysterier, men utan logiska lösningar. Och trots det kan jag inte vänta tills jag får läsa ytterligare några sidor, några kapitel!
Och när jag väl är klar så ska jag inte sörja. För då har jag nämligen ännu en Murakami-bok som väntar på mig. "Fågeln som vrider upp världen". Det kommer bli spännande! :)
"Framgång med superstjärna och musikaler" - Jag har översatt recensionen som var i tidningen
"Jugendband Wegenstettertal trängde bort all VM-lustar
En överfull gymnastiksal, mycket motiverade och musikaliskt säkra ungdomar, fantastiska rytmer och solisten Sabine Schädler utlöste entusiastiska stormar utan slut hos publiken. Alla VM-lustar var som bortblåsta.
Stämningen var på topp. Gymnastiksalen i Zuzgen var på lördagkvällen fylld till bredden. Till och med längs väggarna satt människor, bland annat kommunledamoten (eller nåt liknande) Patrizia Schreiber. Många föreningar drömmer om en så full hall och förväntansfull stämning, och detta trots konkurerande fotbollsVM. Röda dukar med svarta löpare, dekorerat med hundratals mörkröda väldoftande rosenblad och varma levande ljus sörjde för en förnäm omgivning. Efter det tempramentsfulla och rytmiskt starka uppträdandet av det 28 man starka Greenhornband under ledning av Andreas Meier var grunden för en stämningsfull kväll lagd. Kvällens första band blev avlöst av de 20 ungdomarna i Juniorband. Dessa briljerade på hög nivå och utlöste hönförda reaktioner med sitt discosound. Efter de popiga ”YMCA” och musik av Michael Jackson var det ingen som satt stilla längre.
Självsäkert
Vid Anastacias ”One day in your life” växlade man dirigent till Lorenzo Pedrocchi. Det stilsäkra och självsäkra uppförandet lade under applåder från publiken grundstenen för de följande guldkornen från musikalscenen. Med mäktigt sound, tonkänsla och känslofull dynamik följde, under den starka ledningen av Valentin Sacher, slag i slag älskade och fint klingande melodier ur kända musikaler.
Sarah Schwalm och Martin Rohrer förde oss med sinnlig charm genom det musikaliskt briljanta fyrverkeriet. För sitt melodiösa och känslofulla framträdande med flygelhornet erhöll Rebeca Vogel till och med en ros.
Professionellt sällskap
Efter bara två veckor och två rep var nu kvällens höjdpunkt kommen; Sabine Schädler, känd från musikalen ”Heidi”, förde konsertnöjet till nya höjder med sin professionella och starka sång. Dirigenten hade lyckats engagera sin före detta klasskamrat till detta överraskande och perfekta experiment med kort varsel. Hennes härliga stämma och de melodiösa klangerna från det 42 man starka Jugendband utlöste applåder utan slut. Svängiga toner från ”Hallo Dolly”, mäktiga klanger från ”Fantomen på operan” och medryckande rytmer från ABBA avrundade det knappa dussinet kompositioner."
Det var vad det stod i tidningen. Ber om ursäkt för usel svenska, det är inte lätt att översätta ^^
Fireflies in the garden
Jag, min laptop och filmen "Fireflies in the garden"
Godnatt
Gympa och glömd nyckel. Dag tre
I alla fall, vaknade även denna morgon av att Valentin öppnade dörren och skrek på oss ^^
Sju minuter hade vi innan gympan började. Suck.. ^^
Det spöregnade ute, så de två stora gympasalarna kom väl till pass. Lite samarbetsövningar och lite lekar följdes av en dusch och frukost innan det var dags för rep igen. 1,5 timme, denna gång hela orkestern tillsammans.
Enligt rutinen blev det sedan middag och sedan var det dags att packa.. Sorgligt. Och det blev tomt i rummet. Kan inte precis påstå att vi hade ordning där inne nämligen :P
Eftermiddagen bestod av ytterligare 1,5 timmes rep, städning och lite sista chillande på terassen.
Terasshäng med Line och Fabienne
Hejdå till utsikten från vårt enorma fönster
Sedan bar det av hemåt mot Wegenstetten, där vi tog adjö. Fick skjuts hem av Martina och hennes pappa.
Packade ut allt ur bilen och tog tag i dörren. Låst... Nyckel? Inne i huset såklart. Visste att jag glömt nåt!!!
Fick tillslut tag i familjen, de var i Emmental, dvs hemma runt åttatiden!! (Klockan var halv sex). Och jag var sjukt kissnödig, för att göra det hela ännu värre...
Som tur var hade Martina inte åkt, så jag fick följa med henne hem... Hur schysst som helst, fick mat och allt. Vi kollade youtube-videos och hade det trevligt, så det var väl okej, men kände mig dum!
Nåja... vid kvart över åtta var jag i alla fall hemma igen.. Och packade upp.. Och önskade att helgen inte hade tagit slut så fort. För det var verkligen en toppenhelg.
Många timmars rep och Svarte Petter. Dag två på orkesterläger
Åh vad trött jag är idag! Och åh vad jag hatade min väckarklocka imorse! Då blir jag mycket hellre väckt av trummisar som slår på kastruller eller av att någon öppnar dörren och skriker på en att gå upp. ^^
Vilket var precis hur jag vaknade i lördags.
Kvart i sju började trummisarna trumma utanför. Det gick dock att igonera ganska lätt, bara in med öronpropparna och dessutom hade de ju många rum att trumma utanför så de försvann rätt fort. Somnade igen. Kvart över slet Valentin upp dörren och vrålade: "Vakna vakna, om en kvart ses vi därnere i joggingkläder". Stöööön! Var bara att masa sig upp och klä på sig gympakläderna. Morgonens aktivitet var jogging. :)
Först joggade alla ca tio minuter plus lite gympa och stretch, och sen fick de som ville jogga vidare lite, vilket jag gjorde. Hade ju kläderna på mig. jag var dock enda tjejen som gjorde det, de andra var tre av killarna.
Efter motionen blev det dusch och frukost.
Frukost i matsalen
Vid den här tidpunkten dök också de som inte kunde komma på fredagen upp, som Samuel
Frukosten följdes av promenad till replokalen. Idag var det dags för stämrep, det vill säga att alla saxofoner övar för sig, alla trumpeter för sig osv. Vi saxar spelade med Jugendbands förra dirigent, Andi. Två timmar höll vi på, vilket var ansträngande, svettigt men väldigt lärorikt och kul.
Tre av mina saxkollegor. Patrick spelar tenor och Sandra och Line alt.
Vandring ner till lägret och middag var nästa punkt, som efterföljdes av lite terasshäng.
Jag och Martina var de som kämpade om titeln som helgens papparazzi :P
Caro och jag hann kollapsa lite på sängarna med, innan det var dags för nästa aktivitet...
...nämligen ytterligare två timmar stämrep, vilket följdes av en halvtimmes paus och sedan två timamrs "gesamtprobe", dvs hela orkestern. Och det lät betydligt bättre än dagen innan, trots onda läppar, trötta ryggar och ofokuserade hjärnor. ^^
Paus
Tillbaka i lägret blev det mat och sedan lite lekar. Mest för de yngre, men Caro och jag hängde på. Det var gåtor, korsord och spel. Bland annat ett spel där alla frågor stod på schweizertyska. Allmänt jubel när jag läste, haha :P
Vi spelade som tur var i lag, de gamla (jag, Caro, Valentin och Simon) mot de unga (ungefär femton tioåringar :P)
När någon "råkade" spilla Smarties så avbröts dock spelet. ^^
Caro i speltagen
Caro, jag, Valentin och en liten tjej som hette Olivia spelade sedan kort i tre timmar. Svarte Petter. (heter det det?)
Ni vet, spelet då man drar kort från varandra och ska få par. De gäller att INTE ha Svarte Petter. Jag skulle dra från Valentin och varje gång han fick Svarte Petter så drog jag den direkt. Varenda gång!!!! Först höll han masken ganska bra, men sedan började han skratta direkt när jag dragit kortet. Jag lovar, han förlorade inte en enda gång eftersom jag drog Petter hela tiden. Hmf... ^^
Kvällens sista blev en dansuppvisning som Fabienne, Line och Martina hade förberett tillsammans med småttingarna. Sjukt söta, och roliga! En fin avslutning på en finfin dag!
Underbara underbara orkesterläger! Dag ett
I helgen har jag bland annat:
* Spelat saxofon fler timmar än jag sovit
* Vilket lett till värk i nacke, rygg och armar
* Vaknat klockan sju varje morgon av antingen en massa trummisar som slår på kastruller eller av att någon sliter upp dörren och skriker; "Vakna, vakna, om sju minuter är det samling för jogging!"
* Förlorat på kortspel.. en massa gånger
* Tvingats läsa schweizertyska...högt... för ett gäng schweizare...
Men vet ni? Det har varit en av de underbaraste helgerna på länge!! Var som sagt på orkesterläger från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Och jag hade inte haft nåt emot det om det hade varit längre!!
Låt mig berätta om dag ett; fredagen
Vi samlades i Wegenstetten klockan fem och åkte därifrån några minuter senare. Mot staden / byn Windisch, ungefär 40 minuter härifrån. Kom fram till vårt hem för dessa dagar, nämligen ett rekryteringscentrum, dvs där man bor när man mönstrar. Var hur fint som helst, stora fönster, fina rum med toa och dusch i varje rum, stort kök och matsal, två gympasalar och en stor terass.
Das Haus
Terassen
När vi kom fram installerade vi oss i våra rum. Verkligt fina sådana. Fyra sängar i varje, dusch och toa och en stor spegel fanns också i alla rum. Vad mer behöver man?
De ädla invånarna i rum nummer 306
Lite rumsbilder
Efter att ha packat upp lite och sedan ätit mat (kycklingfilé och spätzli) så var det dags för rep. Så vi grep tag i våra instrument och gick mot musikskolan där vi skulle ha alla våra rep denna helg. Det var ungefär en kvarts promenad, och det var BRANT! Och jag kan säga såhär; det finns många saker jag hellre bär uppför en backe än en barrytonsax. Väldigt många saker! Så, det var tur för mig att jag slapp :P
Hann nämligen bara gå ungefär tre steg innan Valentin tog ifrån mig saxen och bar upp den. Gött för mig, jobbigt för honom. ^^ Men lite får han skylla sig själv, vi hade kunnat bära ihop (den har tre handtag) men det ville han inte. Var i alla fall en smula svettig när vi kom fram :P
Sedan var det rep i två timmar (kl 20-22) som gällde innan vi gick hemåt för efterrätt (chokladpuddig o konserverade päron) och nattlig fotbollsturnering. (saxen lämnade vi däruppe :P). Vi spelade fotboll från tolvtiden till halv två på natten.
Så här ungefär:
Oh ja, jag jobbade hårt :P
Nicole och Caro tog en välförtjänt vila
När vi väl hade duschat och bytt om var klockan runt två och de små barnen var sedan länge i säng (ja, vi var tre orkestrar, som alla ingår i samma förening. De yngsta är bara sju år), så vi "vuxna" satt på terassen en timme eller så och berättade vitsar. Jag lovar; jag skrattade så jag grät.. :) Och det var inte första gången denna helg. Men mer om det imorgon, nu är det sängen som gäller för mig.
Natti
