Ronja

I förmiddags när jag dammsög "hittade" jag min saxofon som låg halvt inskjuten under sängen. Naturligvis visste jag att den var där, men jag har inte ägnat den så stor uppmärksamhet på sista tiden. Men nu tog jag upp den och spelade en trudelutt. Inte lät det bra, inte, jag har inte spelat på så väldigt länge... Jag vet inte varför, för det är ju något av det bästa jag vet. Kanske för att det ÄR roligare att spela tillsammans och för att min motivation inte är på plats för tillfället (när det gäller allting).

I alla fall så började jag fundera på musiken.. Musik. Detta underbara fenomen! Finns det någon som inte gillar musik liksom?! Tror inte det. Med medan vissa får sina adrenalinkickar genom att hoppa bungeejump eller fallskärm så får jag min genom musiken. Ställ mig på en scen med min saxofon och ett gäng musikvänner och jag svävar på små moln av lycka i flera timmar efteråt. Jag älskar det! Jag älskar nervositeten, känslan av metallen undet fingertopparna, strålkastarna i ögonen, värmen som lamporna utstrålar. Jag älskar att stå backstage och kika ut på publiken som strömmar in, jag älskar att se mitt namn i ett program, jag älskar att humma min stämma på en låt och höra en kompis fylla i med sin egen stämma. Jag älskar applåderna, busvisslingarna och att bocka och buga, och spela extranummer. Jag älskar att spela tills läpparna svider, jag älskar de italienska orden som beskriver musiken, jag älskar anblicken av ett notblad, jag älskar alla fina, underbara vänner jag lärt känna genom musiken. 
Men framför allt älskar jag känslan av att skapa något med andra. Något vackert, häftigt, spännande, roligt eller speciellt. Jag älskar när en svår takt plötsligt faller på plats, när fingrarna spelar utan att huvudet hänger med och man inser att det var en själv som skapade det ljudet. Jag älskar att inse att jag är en del av en grupp som skapar! Underbart!

Jag saknar tiden när jag var en del av en sådan grupp och jag är lite ledsen över att jag inte riktigt har tiden att vara det nu. Men det är en övergående fas! Någongång, snart, ska jag spela igen!


Lycka, med fina älskade Jugendband