Ronja

Jag är inte så värst trött, och tänkte att jag lika gärna kan fortsätta blogga lite.

Så, here comes the torsdag! ^^

Jag, Kajsa, Olga och barnen tog en sväng till en stad i närheten som heter Laufenburg. Det är liksom en delad stad; ena halvan är schweizisk och den andra ligger i Tyskland. En liten bro skiljer dem åt.

Först spatserade vi runt lite i den schweiziska delen:


Utsikt från borgen som staden fått namn av (Burg = borg)


Söta söstra mi


Fiiiiiina hus!!


Hösten börjar komma så smått till Schweiz också


Om gatan lutar så får man fixa bänken med en sten. ^^

Vi åt lunch på den tyska sidan, supergod kinamat! Därefter skjutsade Olga mig och Kajsa till Frick, varifrån vi skulle ta tåget till Rheinfelden. Vi sprang fram till tågdörrarna precis som de stängdes, och jag tog tag i dörrhantaget och försökte öppna. Det gick inte, och medan jag stod där och drog så började tåget rulla.. Hade vi kommit två sekunder tidigare hade vi hunnit! Nu fick vi ta bussen istället, vilket i och för sig också gick bra, men tog längre tid.

Väl framme i Rheinfelden promenerade vi genom ösregn till badet Sole Uno. (SPA:t som jag var på för några veckor sen om ni minns) Det var min födelsedagspresent till Kajsa. Där tillbringade vi två mysiga timmar, i bubbelpool, tropisk dusch och vaniljdoftande ångbastu.

På tåget tillbaka hem till Eiken hörde vi plötsligt svenska! Och inte nog med det, det var östgötska!! Fy, vad fult det lät! Haha, man skäms ju! ^^

Hemma åt vi snabbt, för det var ju dags för mitt första rep med nya orkestern!! Jag var sjukt nervös när vi gick ut för att bli upphämtade! Killen som hämtade oss heter Simon och är slagverkare, och han var jättetrevlig! Precis som alla andra i orkestern, skulle jag upptäcka. Alla hälsade och pratade med mig, och verkade glada att jag var där! Fick låna en tenorsaxofon, som såg superfin ut vid första anblicken, men som tyvärr var galet trasig. Gick inte alls att spela på, så efter att en klarinettist vid namn Lorenzo försökt laga den tre gånger men misslyckats så fick jag spela på min altsax istället. Lorenzo skulle ta med tenoren till en verkstad och få den reparerad.
Vi spelade ungefär en och en halv timme, och det var jättekul! Är nog ganska lagom svårt för mig. Strängare diciplin än hemma, helt klart, men tror det blir bra i alla fall. (Till exempel fick alla klarinetter spela en svår bit en i taget så att dirigenten kunde se vem som inte kunde..)

Efter repet åkte några stycken iväg till en liten pub och tog en dricka och snackade. Kajsa och jag blev bjudna (de bråkade t.om om vem som skulle betala för oss) och det var hur mysigt som helst! Känns som om detta kan blir riktigt bra! Längtar redan till nästa torsdag!