Positivitet
Hej!
Igårkväll skrev jag ett inlägg, men bloggen strulade en hel massa så det blev aldrig publicerat. Ni får det nu istället:
Ibland kan små saker få en att känna sig lite deppig och nere.
Som till exempel när man ser folk som är djupt försjunkna i en bok, och man inser hur många otroliga böcker det finns och att man inte har en chans att läsa alla innan man dör.
Eller när man sitter på en enmansplats på tunnelbanan eller ensam på en fyrapersonersplats på tåget, för man har ju ingen att åka med. Och när man tittar mittemot sig och brevid sig så är det helt tomt.
Så var det lite för mig idag när jag åkte till Basel. Kände mig ensam och lite ledsen. Men så tänkte jag att jag skulle öva lite positivt tänkande.
Jag tänkte först på mina favoritböcker. På all glädje jag fått av att läsa, och på all glädje som väntar i nya böcker i framtiden. På alla nya världar och människor jag upptäckt och på allt jag lärt mig genom att läsa.
Här är några favoriter, böcker som betytt extra mycket:
"Jag saknar dig, Jag saknar dig" av Peter Pohl och Kinna Gieth
En av få böcker jag gråtit till varje gång jag läst den. Men det är det värt, för den är alldeles alldeles underbar trots sin hemskhet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jag_saknar_dig,_jag_saknar_dig!
”Dit man längtar” av Ylva Karlsson
Fin bok! Om kärlek, såklart, men också om revolution, om att protestera mot det som är fel, att stå för det man tycker är rätt och om att förändra samhället. Underbart språk, som poesi, och vacker historia som berör!
http://www.ylvakarlsson.se/ylva/langtar_info.html
När jag tänkt klart på mina böcker funderade jag på det där med ensamheten. Bara för att jag åker tåg ensam betyder ju inte det att jag ÄR ensam. Jag har många fina buss- och tågminnen då jag varit omringad av goda vänner, och jag vet att jag kommer få flera sådana. Så jag försökte istället njuta av lite ensamtid med min i-pod. Det gick ganska bra. När jag kom fram till Basel mådde jag mycket bättre. Positivt tänkande kan alltså funka :)
Men om det inte skulle göra det så får man faktiskt deppa lite. Man får lyssna på Elton Johns ”Blue Eyes” och låtsas att det är en själv han sjunger om:
http://www.youtube.com/watch?v=oul-lKr4t5I
Eller så lyssnar man på nästan vilken Lisa Ekdahl-låt som helst, bara för att hon sjunger som det känns. Tex denna:
http://www.youtube.com/watch?v=fdsmbQC9y1E
Man får åka hem, lägga sig under täcket och strunta i världen ett tag. Imorgon blir förhoppningsvis en ljusare dag.
