Fredagens äventyr
Dagen var ett äventyr, minst sagt! Började med att städa lite i mitt rum samtidigt som jag såg klart på en film som jag började med igår eftermiddag innan orkestern men som jag inte hann se klart. "Der Pianist" heter den på tyska, vilket blir "Pianisten" på svenska. (avancerad översättning här ^^)
Det var helt ärligt den sorgligaste film jag någonsin sett. Jag grät verkligen, alltså grät högt! Igår så mycket att jag fick näsblod! (eller tja, näsblodet kan ha berott på förkylning, men ni fattar grejen). Och samma sak imorse, usch!! Men hemskt hemskt bra!
"Filmen handlar om den gudabenådade pianisten Wladyslaw Szpilman som lever i Warsawa under tiden för nazisternas utbredning över Europa. Han är jude och tvingas att på nära håll uppleva de restriktioner som sätts upp för honom, hans släkt och hans folk. När hans familj skickas till arbetsläger lyckas Wladyslaw fly och gömmer sig i stadens ruiner. Lidande, förnedring och kamp för överlevnad blir hans vardag. En dag blir han upptäckt av en tysk officer"
(http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=2374)
Det allra hemskaste är nästan när han gömmer sig i ett hus där det finns ett piano. Eftersom ingen får veta att han är där så kan han dock inte spela. Ändå sätter han sig vid pianot och "spelar" med händerna i luften över pianot. Så fruktansvärt känslosam scen!!!!
En film helt klart värd att se, se bara till att bunkra upp med näsdukar innan, de lär behövas!!
Skådisen är grymt bra, man riktigt känner lidandet när man ser honom! Helt klart värd sin Oscar!
Anyway, efter min gråtiga förmiddag fixade jag lunch. När Michi kom hem sa han att han hade tid hos sin kurator i Rheinfelden klockan två (vilket betyder ta tåget sju över ett, vilet betydde om fyrtio minuter), vilket jag inte hade en aning om.
Försökte ringa Olga för att kolla men mobilen var avstängd, hon hade lektion. Snacka om stress! Maten var inte klar, Anna ringde runt som en galning för att hitta någon att leka med (hon ville absolut inte komma med oss). Samtidigt fick Michi för sig att starta datorn, som naturligtvis strulade vilket ledde till vredesutbrott från honom. Och hela tiden tickade klockan! Pust!
Men, vi lyckades i alla fall få tag på Annas kompis Kilian som hämtade upp henne och tog med henne på utflykt (jaa, inte bara han såklart, hans mamma med :P), vi hann äta och vi hann med tåget. Väl framme i Rheinfelden ringer dock Olga och frågar vad vi gör där. För Michi hade ju inte tid idag, utan nästa fredag. Precis som jag trodde.. Bara att ta en liten promenad i väntan på tåget och sen åka hem igen. Så kan det gå! :P
Väl hemma igen var det dock lugnt resten av eftermiddagen. Michi gjorde läxor till måndag och jag pluggade tyska. När Christian och Olga kom hem åt vi och nu är alla i säng. Trötta efter en lång dag!
Imorgon tar jag sovmorgon, sen tänkte jag försöka jogga (snön har smält hela dagen, bara lite kvar nu, yey!) innan jag ska in till Basel och träffa Samuel och gå på bio. "Alice i underlandet" såklart, åhh vad jag har väntat på den filmen! Ska bli spännande!
Nu natti natti, sov gott, så hörs vi
Det var helt ärligt den sorgligaste film jag någonsin sett. Jag grät verkligen, alltså grät högt! Igår så mycket att jag fick näsblod! (eller tja, näsblodet kan ha berott på förkylning, men ni fattar grejen). Och samma sak imorse, usch!! Men hemskt hemskt bra!
"Filmen handlar om den gudabenådade pianisten Wladyslaw Szpilman som lever i Warsawa under tiden för nazisternas utbredning över Europa. Han är jude och tvingas att på nära håll uppleva de restriktioner som sätts upp för honom, hans släkt och hans folk. När hans familj skickas till arbetsläger lyckas Wladyslaw fly och gömmer sig i stadens ruiner. Lidande, förnedring och kamp för överlevnad blir hans vardag. En dag blir han upptäckt av en tysk officer"
(http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=2374)
Det allra hemskaste är nästan när han gömmer sig i ett hus där det finns ett piano. Eftersom ingen får veta att han är där så kan han dock inte spela. Ändå sätter han sig vid pianot och "spelar" med händerna i luften över pianot. Så fruktansvärt känslosam scen!!!!
En film helt klart värd att se, se bara till att bunkra upp med näsdukar innan, de lär behövas!!
Skådisen är grymt bra, man riktigt känner lidandet när man ser honom! Helt klart värd sin Oscar!
Anyway, efter min gråtiga förmiddag fixade jag lunch. När Michi kom hem sa han att han hade tid hos sin kurator i Rheinfelden klockan två (vilket betyder ta tåget sju över ett, vilet betydde om fyrtio minuter), vilket jag inte hade en aning om.
Försökte ringa Olga för att kolla men mobilen var avstängd, hon hade lektion. Snacka om stress! Maten var inte klar, Anna ringde runt som en galning för att hitta någon att leka med (hon ville absolut inte komma med oss). Samtidigt fick Michi för sig att starta datorn, som naturligtvis strulade vilket ledde till vredesutbrott från honom. Och hela tiden tickade klockan! Pust!
Men, vi lyckades i alla fall få tag på Annas kompis Kilian som hämtade upp henne och tog med henne på utflykt (jaa, inte bara han såklart, hans mamma med :P), vi hann äta och vi hann med tåget. Väl framme i Rheinfelden ringer dock Olga och frågar vad vi gör där. För Michi hade ju inte tid idag, utan nästa fredag. Precis som jag trodde.. Bara att ta en liten promenad i väntan på tåget och sen åka hem igen. Så kan det gå! :P
Väl hemma igen var det dock lugnt resten av eftermiddagen. Michi gjorde läxor till måndag och jag pluggade tyska. När Christian och Olga kom hem åt vi och nu är alla i säng. Trötta efter en lång dag!
Imorgon tar jag sovmorgon, sen tänkte jag försöka jogga (snön har smält hela dagen, bara lite kvar nu, yey!) innan jag ska in till Basel och träffa Samuel och gå på bio. "Alice i underlandet" såklart, åhh vad jag har väntat på den filmen! Ska bli spännande!
Nu natti natti, sov gott, så hörs vi
Kommentarer
Postat av: Christine
Hej!
Jag har faktiskt sett den och håller med om att den är oerhört stark och gripande.
Ja, barn är ett äventyr.......Skönt att det gick bra i allfall.
Ha en fin dag med Sam.
<3
Kram mamma
Trackback
