Ronja

Idag var det studiedag. Det innebär att man går upp klockan 10.00, pluggar till klockan 12.00, då man beger sig på en liten joggingtur.  Vad man inte räknat med, är att grannens enorma hund tänkt samma tanke, och bestämmer sig för att göra sällskap. Så vad gör man om man finner sig själv stående på cykelbanan, helt ensam med undantag för en stooooor hund som, så fort man rör sig det minsta, springer fram och nafsar en på benet. Man kan antingen agera lugnt och sansat och ta hunden i kopplet (som den har släpande efter sig) och gå tillbaka med den till grannens hus, där man vet att den hör hemma, eller så kan man välja mitt alternativ. Att stå stilla, skaka i hela kroppen och gråtade ropa på mamma. Your choice. Tack och lov så kom grannen snart ut för att söka sitt försvunna husdjur och jag kunde fortsätta min joggingrunda, på aningen ostadiga ben och med tårar i ögonen, som inte berodde enbart på kylan.
Annars förlöpte dagen på ett ganska angenämt sätt. Jag pluggade x antal timmar till, tyska hela tiden (jäkla starka verb!), och klockan fem var det dags att åka och plocka upp Ellan och Linnéa för vidare färd hem till Arvid. Där avnjöts rolig film och god tigerkaka (och Linas cocostoppar, som säkert var supergoda.. om man gillar cocos) i goda vänners sällskap och allt var så mysigt.
Men, en vädjan till den som sköter belysningen i Norrsten, skaffa fler gatlyktor, Snälla!!

Förövrigt vill jag bara säga att man får ont i käken av tuggummin, att jag har fått sammanlagt 6 mail idag (wohoo känner mig poppis! ;)) och att Samuel kommer hit i april! :D

Tchüss