Ronja

Varning för långt inlägg med mycket bilder! ^^

Sådär ja, nu tänkte jag skriva lite om vandringen.

Vi gav oss alltså av tidigt på lördagsmorgonen. Åkte i ungefär två timmar tills vi kom till byn Linthal i kanton Glarus (förövrigt är det byn som nuvarande Mr. Schweiz kommer ifrån ^^):



Väl där tog vi på oss våra ryggsäckar och gav oss av. Regnet strilade ner och det var dimmigt, men det hindrade oss inte! Nu skulle vi bestiga berg minsann!




Efter ca en timmes promenad kom vi till en bro.. Christian balanserade på räcket till barnens förtjusning ^^


Vi hoppade över floder från sten till sten

Till en början var det bra väg; visserligen brant, men bred och fin. Vi mötte till och med bilar ibland. "Detta blir väl inte så jobbigt", tänkte jag. "Om det bara slutar regna så" En smula kallt och blött var det nämligen.


Här har jag på mig; linne, t-shirt, två tjocka luvtröjor och regnjacka, och jag frös ändå så att jag skakade


Ju högre upp vi kom, desto sämre blev dessutom vägen. Vid det här laget var man glad om det såg ut såhär:





Vi såg murmeldjur också förresten :)
Så söta så! Men visste ni att murmeldjur låter sjukt konstigt. Hade jag inte fått berättat för mig att det var de som lät så hade jag helt klart trott att det var en fågel. De pipar liksom jätteskumt ^^


På en sextimmarsvandring har man gott om tid att tänka. När det var som jobbigast, och man nästan kröp fram  på alla fyra, så funderade jag på varför man egentligen gör såna här saker frivilligt.
Men sen tittade jag upp och fick syn på detta:



Och då förstod jag nästan varför.



Och när jag tittade ner i dalen där vi varit för några timmar sedan, och tänkte på vad jag faktiskt klarat av så kände jag mig ganska nöjd med mig själv.



Allra längst därnere hade vi varit tidigare på dagen


När vi sedan kom upp ovanför molnen så sken solen och himlen var klarblå. Bergstopparna tycktes vara så himla nära, och luften var extremt hög och klar.




Efter mycket möda och stort besvär nådde vi tillslut fram till Fridolinshütte; stugan där vi skulle övernatta:


Stugan.

Vi kom precis i tid till kvällsmaten, som intogs i ett varmt och mysigt rum tillsammans med övriga vandrare. Det var soppa, köttgryta och till efterrätt chokladpudding. Ute var det nästan minusgrader, men inne i stugan var det underbart varmt. Man satt kring robusta träbord och åt sin soppa och pratade med bordgrannarna på hurtig schweizertyska, rena klichén! ^^ Men en trevlig sådan.
Vid halv tio-tiden gick vi ut i kylan för att besöka toaletten (utedass). Vi borstade tänderna i iskallt vatten och gick sedan och lade oss. Sov gjorde man i rum med plats för tjugo personer. Sängarna var fyra stora madrasser med fem kuddar och fem täcken på varje. Iklädd tajts, sockar, t-shirt, sovsäck och med täcke så frös jag lite i alla fall. Men, som tur var så fick man gratis te i stugan, så Christian fyllde alla våra tomma vattenflaskor med varmt te. Men inte för att dricka, utan för att ha i sängen! Åhh, så varmt och skönt det var! :) Ärligt!

På morgonen gick vi upp, åt en stadig frukost och lämnade kvar väskorna i stugan för att ta en liten promenad i närheten (som blev 2,5 timmar lång). Vi gick till en annan liten stuga, en såkallad "nödfallsstuga". Den är till för att sova i i nödfall helt enkelt. Extremt enkelt inredd, men en natt funkar kanske. I alla fall så skulle det finnas kristaller där, och barnen ville såklart leta. Dessutom var det fantastisk utsikt över en glaciär.


Ser ni stugan där uppe? Följ skuggranden till vänster, mitt på den lilla bergskammen ligger en vit liten fyrkant. Den är det.


Sista delen av vägen till stugan fick man klättra från sten till sten


En hel del kristaller hittade vi allt


Anna

Det finns några bilder på mig när jag posar framför utsikten, men de finns på Christians kamera. Lovar att visa såfort jag får dem.

Vi gick tillbaka till Fridolinshütte, åt lunch och gav oss sedan av neråt. Solen sken, och jag brände min nacke :(
Att vandra i linne kanske inte var så himla bra egentligen...
I alla fall så tog vi den kortare vägen ner, och vid halv sex var vi framme vid bilen. (Lämnade stugan klockan två).
Sammanlagt gick vi alltså ca 12 timmar på dessa två dagar. 12 timmar på en stenig, brant stig med tunga ryggsäckar; det tycker jag är ganska bra gjort av oss. :)

Kom hem till Eiken vid åttatiden, och gud vad skönt att få duscha! Hade inte gjort det sedan fredageftermiddag innan jag åkte till Basel. Och att få byta kläder! Jippie! :)

Imorse vaknade jag såklart med träningsvärk, men faktiskt är det inte så farligt som jag trodde! Lite rumpont, men det funkar. Dock är mina fötter fortfarande trötta, och min rygg svider lite. Men det var det helt klart värt!
Nästa gång ska jag bara ta med varmare kläder. Det kan ju faktiskt regna ^^

Nu ska jag göra min tyskaläxa och städa lite här.
På torsdag eller fredag kommer Ellan från Österrike och hälsar på ett par dagar! Ska bli sååå kul, men det fick mig att inse att jag nog borde städa lite ^^
Så, jag gör det nu ;)

Vi hörs säkert senare idag igen!
Kramar