Ronja

Okej, nu ska jag skriva det där inlägget som försvann... Bättre sent än aldrig, eller hur?

Det handlade om en dröm som jag hade i natt. Jag drömmer mycket och konstigt och ofta kommer jag ihåg exakt vad jag drömt. I natt var det dock ovanligt detaljrikt.

Det började med att det var den 19:e december och jag var hemma i Sverige och skulle gå till frissan. När jag kom dit hade de gjort om hela salongen och anställt en massa folk (de är bara två i verkligheten) och de ville inte klippa mig. Istället fikade vi och jag fick berätta allt om Schweiz. Men när jag berättade om hur jag tillrättavisat barnen ibland och hytte med fingret och sa "nein", så blev de bekymrade. En av deras anställda var nämligen med under andra världskriget (!) och när hon hörde tyska mådde hon dåligt.
Eftersom jag uppenbarligen inte skulle bli klippt bestämde jag mig för att hälsa på farmor i stället. Men på vägen dit insåg jag att jag glömt gå på Regina Spektor-konserten här i Schweiz innan jag åkte. Det var lite synd så jag spolade tillbaka tiden. Men jag hamnade inte i Schweiz två dagar tidigare, utan på ett tåg i Sverige några timmar tidigare. Även tåget var en frisersalong. När jag gick igenom det kände jag igen alla människor och kunde förutsäga vad de skulle göra innan de gjorde det. Jag gick igenom hela tåget och när jag kom till slutet klev jag av och såg det rulla iväg. På infotavlan stod det: "det tåg borde åka typ fem gånger om dagen". Jag började gå hemåt, men eftersom jag inte kände igen mig frågade jag en tjej om vägen och hon erbjöd sig att följa mig. Hon var jätteotrevlig och jag tänkte (i drömmen): "Tur att det bara är en dröm, hoppas jag vaknar snart!" ^^
Men istället för att vakna så förflyttades jag till en skidbacke där jag var med Gustav och Samuel. Det var kväll men alla backar var helt upplysta. Killarna åkte ifrån mig, men det gjorde inget, jag tog det lugnt och det gick bra. I alla fall tills jag kom till en del av backen som inte var upplyst. Jag såg ingenting men jag hörde en massa andra åkare runt omkring mig och var livrädd för att krocka. Som tur var så klarade jag mig ner. Det sista som hände innan jag vaknade var att jag sa till Gustav: "Den här drömmen måste jag berätta  för min mamma om". Sen vaknade jag...

Tjaa, tolka det den som kan! ;)
Nu ska jag sova, och hoppas på en lite lugnare natt, det är ansträngande att drömma så här ^^
Natti