Ronja

Dagens ämne skulle jag kunna skriva en hel roman om. Eller till och med flera romaner. Men eftersom detta ju faktiskt är en blogg så ska jag försöka hålla mig till ett blogginlägg.

Mina vänner alltså. De är det bästa jag vet.
Jag har haft många vänner genom åren (låter som jag är hur gammal som helst ^^) På lågstadiet hade jag en bästis, vi hängde med varandra hela tiden. Jag lärde henne läsa och stava och hon lärde mig att klättra i träd. Eller ja, hon försökte lära mig. Jag fastnade mest. Men då var det hon som sprang efter hjälp så att jag kom ner igen. :) Vi bråkade en del också, och innan vi började mellanstadiet hade vi glidit ifrån varandra lite.


Bästis och jag på lågstadiet


När jag tänker tillbaka på mellanstadiet så känns det som om vi alltid umgicks hela klassen. Men det är säkert inte sant, minnet är inte alltid tillförlitligt. Det är inte många från min mellanstadieklass som jag fortfarande har kontakt med, men jag minns det som en fin tid. :)

På högstadiet hängde jag med tre andra tjejer i min klass. Det var alltid vi fyra, vi umgicks mycket även utanför skolan, och vi har fortfarande kontakt med varandra och träffas ibland.

Sedan började jag gymnasiet och det klickade direkt med ett helt gäng underbara människor, som jag räknar till mina allra bästa vänner. Vi hade filmkvällar, picknickar, vi sov över hos varandra och var vakna hela nätterna, vi pratade om allt och ingenting. Och det gör vi fortfarande när vi ses, även om det blir mer sällan eftersom alla är utspridda i Sverige och Europa.









På musikskolan har jag också fått en massa vänner såklart, och även om vi inte spelar ihop längre så betyder de jättemycket för mig.



Nu bor jag som ni vet i Växjö, och även här har jag träffat på ett helt knippe finfina människor. Vi har redan haft en massa kul ihop och det ska bli spännande att se vad vi hittar på i framtiden :)