Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Sverige vara



Snön fortsätter att falla, och jag börjar bli en liten aningens smula trött på det. Eller, kanske inte snön i sig, men på den eviga kylan, att ta på sig tjugofem lager kläder varje dag, att halka och slira på vägen till skolan, på det hemska hemska mörkret, på att gatlyktorna tänds klcokan halv fyra, på att inte se solen på hundra år. Det är jag innerligt trött på! Och det värsta är ju att jag kommer tvingas stå ut ett bra tag till...

Nåväl, man får försöka göra det bästa av saken. Dricka mycket te, överkonsumera värmeljus, träffa sina vänner så ofta man bara kan, promenera och försöka låtsas att vintern är vacker (ibland måste man ju faktiskt inte ens låtsas, även om det tyvärr är alltför sällan), läsa fina böcker (mellan kurslitteraturen) och drömma sig bort ibland, till vackra städer, grönt gräs, en stor varm sol och bara ben. Tills sommaren kommer tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0