Im back!
Är hemma i Eiken igen, efter en mysig skidresa! Har bloggat offline åt er varje dag, så nu får ni de fyra första dagarna. Bilder kommer ikväll. Enjoy så länge ^^
Lördag 13/2 -10 klockan 22.30:
Uppstigning vid nio; frukost, packa det sista, ladda mobil (något sätt att ha kontakt med omvärlden måste man ju ha) och kolla mailen.
Vid halv tolv var alla klara, och vi begav oss mot Graubünden, Engadin, Münstertal, Val Müsatir, Tchiev (?).
Att resan tog nästan sex timmar gjorde liksom ingenting. Man hinner läsa en del, sova lite och så, men framförallt titta ut genom fönstret. På Autobahn är det inte så kul, men sen! När man kommer upp i Alperna, solen skiner, snön längs vägen är sådär gnistrande vit och djup, himlen är blåare än blåast och bergen sträcker sig mot himlen, då vill man helst inte sluta åka ^^
Men jag säger då det; tur att man tog med solglasögonen!! För denna sol i denna snö; Bländar!!!!
När vi kom fram stannade vi på Intersport och köpte skidglasögon till barnen innan vi åkte till lägenheten vi hyrt. Den är på övervåningen i ett hus och på undervåningen bor paret som hyr ut den. När deras barn kommer på besök är det de som använder lägenheten. Den var toppen!! Stor, rymlig, och hade allt man behöver. Tre sovrum, kök, vardagsrum med TV, badrum med badkar och stor hall. Mitt rum var superfint, och hade jättevacker utsikt.
Vi packade upp våra grejer och sen åt vi mat, vilket smakade bra. Känner mig redan mer hungrig än vanligt, måste vara nåt med luften här. Sedan blev det slappande framför Tvn och lite sällskapsspel, och nu ska jag sova. Imorgon blir det skidåkning! Yey!
Natti
Söndag 14/2-10 klockan 21.20:
Oh mein Gott, bin ich müde!! Jag är så trött, så trött! Men har haft en fantastisk dag i skidbacken! Solen sken, snön låg djup (djup = nere i byn kunde man se toppen av en torkställning.. men endast toppen!), backarna var precis så som de ska vara; inte för hårda, inte för mjuka, inte för branta, inte för flacka. Super, helt enkelt. Christian och jag åkte mellan tolv och fyra, efter att jag hyrt skidor som även de var toppen. Till lunch åt vi grillad korv och gott, ganska mörkt bröd på en uteservering, och det var såååååå fint väder! Soligt, varmt och vit vacker snö! Älskar't!
När liftarna stängde vi fyra åkte vi ner till byn. Japp, man kan åka skidor från toppen av berget (ca 2500 m.ö.h) till vårt hus (ca 1500 m.ö.h) En skillnad på tusen meter alltså, vilket märktes i mina öron (tryckutjämna it is) och på min vattenflaska som antog de mest roliga former på nervägen. När vi kom hem var Olga och barnen redan där. De hade varit och åkt skridskor hela dagen, men barnen hade inte fått nog. Så efter att ha ätit (en massa) Raclette så begav vi oss åter till isbanan. Barnen åkte skridskor medan vi tog en promenad runt byn. Var fint, med gamla rätoromanska hus, galet mycket snö och en otroligt klar stjärnhimmel. Det är som min fina vän Sandra en gång sa/skrev: ”Aldrig lyser stjärnorna så klart som i Engadin.” Och det är nog sant. Sedan roade vi oss lite på isbanan allihopa, även vi som inte hade skridskor (ännu, imorgon ska vi hyra). Det är fantastiskt vad kul man kan ha i en stor snöhög! Som ett litet barn på nytt! Michi och jag åkte rutschkana från snöhögen (thank God för termobyxor) och hade hur skoj som helst. Sen gick vi hem, kollade på TV och filmerna som Christian gjort idag (jag ser ut som ett skidproffs!!... Eller tja.. :P)
Och nu ska jag lägga mitt trötta huvud på kudden och soooooooova!! Gött!
Ha det!
Måndag 15/2 -10 klockan 20.00 :
Idag började barnens skidskola. Därför var vi tvungna att ta bussen vid nio istället för elva. Men eftersom hållplatsen ligger precis utanför vårt hus så var det inga problem. Klockan tio skickade vi iväg dem med skidlärarna och sen åkte vi till tolv. Lika fint väder idag, i alla fall på förmiddagen. Vid tolv hade skolan lunchrast så vi mötte upp barnen och Olga (som promenerat upp) och käkade lunch på restaurangen i backen. Ganska god soppa med ris och korv i. På eftermiddagen blev vädret liiiiite sämre, dvs ett par tre moln dök upp. Jag ramlade några gånger och gled flera meter i en svart backe. Lite läskigt, men bara på't igen. Fast lite rädd var jag allt efteråt.
Tjaa, sen åkte vi ner till byn, en annan väg idag än igår. Denna väg innefattade bland annat en bro och en tunnel. Och dessutom gick den hela tiden precis bredvid vägen så vi åkte ikapp med bussen som Olga och barnen satt i. ^^
Hade ont precis överallt när vi kom hem, men på ett bra sätt. Sådär att man känner att man verkligen gjort nytta.
Låg ett tag i soffan (hade liksom inget val, hela kroppen skrek ut sina protester när jag försökte resa mig ^^) innan maten. Idag: Potatismos och korv. Gott! Snacka om att jag äter som en häst här! Hade det inte varit för all skidåkning hade jag blivit feeeeet!!! Men, som sagt, vi åker mycket. Idag hade Christian med sig sin GPS; vi åkte 45 km, sammanlagd skidåkningstid; 3,5 timmar. Och det känns! :)
Nu har jag precis duschat och sitter och skriver lite annat skruffs parallellt med detta lilla blogginlägg. Vi ska snart ut och åka skridskor; jag, Anna och Christian. Michi slog sig i huvudet igår, inte farligt, men en liten hjärnskakning. Därför stannar han och Olga hemma. Nu ska vi dra, vi hörs igen imorgon, fast för er blir det kanske samma dag (har inte riktigt klurat ut hur jag på bästa sätt ska publicera detta när jag kommer hem.. Tål att tänkas på ^^)
I alla fall; hadet! :)
Kram
Tisdag 16/2-10 klockan 21.45:
Ont ont ont ont ont, i hela kroppen!! Tror det beror lite på fallet igår, jag känner det i knät (+ en massa träningsvärk såklart^^) Ändå en fin dag i backen; soligt och glittrande snö. Toppen! Precis som igår så var barnen i skidskolan på förmiddagen. Christian och jag åkte, och det gick ändå ganska bra. Sämre än de andra dagarna, men det hade jag räknat med. För nu har som sagt träningsvärken satt in. Till lunch blev det spagetti och köttfärssås, och snaps till efterrätt (som jag dock inte drack ^^). Det är nämligen så att en schweizisk långfärdsskidåkare som kommer just från denna lilla dal (ca 3000 invånare allt som allt, i ”vår” by 172) vann OS-guld igår. Därför firar man såklart stort; bussarna heter Dario Cologna, överallt hänger skyltar, folk som jobbar här har tröjor med ”Super-Dario”-tryck osv osv. Och så fick man gratis ”Dario-snaps” på restaurangen. :)
På eftermiddagen var det åter igen skidskola, och när den var över åkte vi alla fyra; jag, Christian, Michi och Anna hela vägen från toppen och ner i byn. Svårt att säga hur lång tid det tog, men skulle gissa sisådär 30-40 minuter i alla fall. Barnen är verkligen duktiga, efter bara två dagar klarar de ganska svåra backar.
Väl hemma åt vi mat; pasta och pesto, och sen var det skridskor som gällde igen. Nu är vi precis hemkomna och har ätit glass, och nu är det sängen som gäller.
Ha det gott
