Ronja

Jag har precis läst ut boken "Pappan och havet" av Tove Jansson. Som ni kanske förstår så är det en Muminbok, och den är helt underbart bra! Mycket filosofisk och tankvärd!



Det handlar om Muminpappan, som tycker att det är fasligt svårt att vara pappa. Han vill beskydda och försvara sin familj, för det är sådant pappor gör, men i den trygga, lugna Mumindalen finns inga faror. Därför beslutar han sig för att ta med familkjen till en fyr på en enslig ö. Där finns bara en fiskare, men han tiger. Ön är ingen vanlig ö, den har egenskaper som förändrar hela familjen. Eller tja, alla utom Lilla My. :)

När jag läst klart boken så fick jag lite inspiration och skrev en liten text om hur det hade varit om jag bott på en enslig ö. Ungefär såhär:

Om jag bodde i en fyr på en klippgi, enslig ö mitt ute i havet så skulle jag nog tycka om hösten mer än alla de andra årstiderna. Hösten är stormarnas tid, tiden för förändring och förvandling. Löver går från grönt till gult och rött, havet från klarblått till skummande vitt och grått och vindarna börjar blåsa.  Jag skulle tända ett litet ljus i min fyr och betrakta det skummande stormhavet från ovan. Lyssna på vinden som ven kring mitt torn och känna en stilla lycka över att världen lever och att jag var trygg i mitt torn med mitt ljus. Kanske skulle jag svepa in mig i en grå filt och dricka te med smak av jordgubb och sommar. Som sällskap skulle jag ha ett pussel med flera tusen bitar, ett sånt där som räcker i flera månader. Och skulle jag trots allt bli trött på höststormarna så skulle jag göra som Muminmamman och måla mig en färgsprakande sommarträdgård på väggen.



Men nästan alltid skulle jag tycka om hösten. När vindarna mojnade skulle jag ta långa promenader längs stranden och samla drivved. Med hjälp av min gamla skrivmaskin skulle jag fundera ut historier om varifrån träbitarna kom.

 

På skrivmaskinen skulle jag också skriva om havet och himlen och deras växlande färger och dofter.

Kanske skulle jag finna en liten skog där jag kunde plocka svamp, som jag sedan skulle steka och äta på varma mackor med smör.

Jag skulle bo ensam på ön, men då och då skulle jag ta min lilla båt in till fastlandet och hämta mina vänner. Sedan skulle vi svepa in oss i filtar och sitta ute och titta på månen så länge det bara gick. Sedan skulel vi alla sova i fyren. Eller kanske hellre vara vakna hela natten och lyssna på jazz på en gammal grammofon och tala om livet.

Det vore inte ett helt obehagligt liv tror jag