Ronja

I natt har jag sovit ungefär fyra timmar. Jag har mig själv att skylla, jag låg och läste och kunde helt enkelt inte sluta förrän boken var utläst. Som ni kanske gissar är det inte kurslitteratur det handlar om, utan boken som höll mig vaken halva natten är "Stäppvargen" som den tyske författaren Hermann Hesse skrev 1927.

Det är svårt att beskriva handligen i denna bok. Huvudpersonen Harry lever ett olyckligt liv och känner sig ständigt kluven mellan vargen och människan som han upplever båda bor inom honom. När han i sin hand får ett häfte med titeln "Traktat om stäppvargen, endast för förryckta" börjar det hända saker i hans liv, och han börjar fundera över sina inneboende personligheter.

När jag läst klart boken googlade jag lite recensioner om den. I de flesta nämndes ord som "dualism", "Freud" och "personlighetsklyvning". Och visst passar alla de orden in. Men jag skulle beskriva boken snarare som en skildring av oss alla. Alla har vi olika "jag" inom oss, mer eller mindre framträdande. Alla känner vi oss ibland osäkra på vilka vi är, vilket av våra "jag" som ska framträda vid olika tidpunkter, vilket som är vårt "huvudjag". Hesse drar det naturligtvis till sin spets, speciellt i slutet av boken, men jag tror att alla kan känna igen sig i Stäppvargen Harrys tankar och känslor. Jag vet att jag i alla fall gjorde det, och jag grät till och med en skvätt ibland. Helt klart en bok man går och tänker på långt efteråt och som jag tycker att alla bör läsa.