Ronja

Vi träffades i Indien, en av de allra fösta dagarna, och sedan dess har ni följt mig på min resa. Tillsammans åkte vi på min moped på Aurovilles röda, dammiga vägar. Vi promenerade i Pondicherry, firade jul, nyår och min födelsedag. På lyxhotell och genom den lilla byn Kuliapaylam har ni varit med mig. Ni var med mig i Tranquebar och väntade tålmodigt utanför när jag besökte templet. Vi har flugit tillsammans till Mumbai och Goa, åkt båt på Arabiska Havet, vandrat de ändlösa trapporna på Elephanta Island och besökt de uråldriga grottorna på samma ö. Vi gick på bio i Mumbai, och på café Leopold där vi suktade efter kakorna i skyltfönstret. I Goa var ni oumbärliga, i den heta sanden på stranden och på nattmarknaden i Arpura där vi dansade tillsammans. När jag sedan tog mitt pick och pack och begav mig till Etiopien, Afrika, så fanns ni fortfarande vid min sida. Vi besökte universitetet tillsammans, promenerade längs sjön och hälsade på hos bönderna på landsbygden. Vi har gått på den så kallade vägen som leder till vårt hus, vägen som egentligen inte borde kallas väg utan snarare ”bred stig med enormt mycket sten”. Vi har handlat bröd av den söta bröd-killen, vi har varit vid poolen på Hotel Papyrus och vi har ätit X antal hamburgare i downtown Bahir Dar.

Idag gav ni upp, och jag tvingades byta ut er. Det var inte lätt, för det var länge sedan jag hade så bra skor som ni! Men jag tänker tillbaka på er med glädje, och kommer inte glömma hur ni räddade mina svettiga fötter den där dagen i december när jag hittade er i Pondicherry. Tack för allt, fina sandaler! ;)

Samma dag som jag köpte skorna. Har haft dem varje dag i mer än två månader. Inte konstigt att de gick sönder egentligen!