Mumbai dag 1 och 2 (19 och 20 januari 2013)
Hejsan!
Här sitter jag nu äntligen i Etiopien, i mitt och Louises hus. Finns mycket att berätta om det, men först tänkte jag komma i kapp med vad som hänt sedan jag lämnade er.
Tidigt på morgonen den 19 januari blev vi till slut upphämtade av två taxibilar som skulle ta oss till flygplatsen i Chennai. Det var jag, Daniel, Filip, Louise, Martina, Safi och Johanna som åkte, och vi reste lätt, bara med varsin liten ryggsäck. De stora backpackerväskorna hade vi lämnat i tryggt förvar hos vår koordinator Anna i Auroville. Första anhalt på vår resa var Mumbai, den enorma staden som också kallas Bombay. Vi har hört alla möjliga siffror när det kommer till befolkningsmängd, men den mest troliga verkar vara omkring 20 miljoner. Helt sjuk stad i vilket fall. Sida vid sida hittar man Asiens största slumområde och det überlyxiga hotellet Taj Mahal Palace. Kontraster!
När vi kom fram till hotellet efter en lång taxiresa i den hetsiga trafiken installerade vi oss i våra rum. Vid första anblick verkade våra tre dubbelrum vara väldigt fina. Vid en närmare titt visade det sig dock att de hade lite olika standard. Louise och Martina drog vinstlotten medan jag och Daniel fick stå ut med konstig lukt och toalett som inte spolade. Men efter ett par veckor i Indien är man inte längre så kräsen, så det gick bra det med.
Eftersom vi kom fram rätt sent så bestämde vi oss för att ta middagen direkt. Hittade ett ställe som var öppet och förutom den sjukt höga partymusiken som vi inte riktigt uppskattade så var det ett bra ställe. Trötta och mätta tog vi taxi tillbaka till hotellet, hängde en stund i Johannas och Safis rum och ramlade sedan utmattade ner i sängarna.
Trots riktiga, mjuka sängar (jämfört med Auroville, där det var som att sova på en parkbänk som Louise uttryckte det) så sov vi inte så himla bra, och jag kände mig ganska trött hela dagen. Men är man i Mumbai får inte lite trötthet stoppa en! Planen för dagen var att ta en båttur till en ö utanför Mumbai som heter Elephanta Island. Sitt namn till trots finns där inga elefanter, men däremot är det en UNESCO World Heritage Site som är hem åt massor av 1500 år gamla tempel och statyer, och en hel massa tjuvaktiga apor.
Båten avgick från det maffiga monumentet Gateway of India som byggdes till det brittiska kungaparets ära i början av 1900-talet, och efter en stunds härlig resa kom vi fram. Ön var inte så stor, men precis lagom för en dagsutflykt. Vi kollade på templen, shoppade lite souvenirer, skrattade åt aporna som snodde läsk från folk, käkade lunch och promenerade upp på toppen av en kulle mitt på ön.
Väl tillbaka i Mumbai bestämde vi oss för att besöka Café Leopold som är med i boken Shantaram som många av oss läst. När vi satt där med menyerna kom två tjejer fram till oss och frågade om vi ville vara med i en Bollywoodfilm! Bussen till Bollywood skulle gå en halvtimme senare, man skulle få mat och 500 rupees och det skulle ta hela natten. Med en sorts skräckblandad förtjusning diskuterade vi förslagets för- och nackdelar. Till sist kom vi fram till att vi skulle gå till samlingsplatsen och kolla läget där. Väl framme fanns det inte mycket tid att fundera. Bussen var påväg att åka och det visade sig att det inte fanns plats för oss alla. Olika faktorer gjorde att jag och Daniel stannade kvar och vinkade av de andra där på trottoaren medan de åkte iväg. Lite ställda tittade vi på varandra. En eftermiddag och kväll i Mumbai, vad skulle vi nu hitta på? Men som tur är så är det inte svårt att komma på nåt att göra i en storstad som Mumbai. Det blev middag (vi syndade och åt på McDonalds. Ingen av oss vågade sig på den lokala burgaren "Mac Maharaja" utan det blev mat som smakade precis som hemma), bio (vilket i sig var en riktigt spännande upplevelse) och så somnade vi till en film på hotellet.
Fantastiskt..... och berättat på Ditt fångande sätt.. ser fram emot mera... kramar Mm&Mf
