Ronja

Hej där! 

Long time, no see, som det brukar bli. Och det är väl egentligen okej. Det är när jag reser som jag har störst lust till och behov av att blogga, så nu när jag är hemma blir det inte så mycket. Jag har varit hemma i Sverige i över en månad nu. Helt galet vad tiden går. I helgen var jag ensam för första gången sedan i december. Först var det Indien, sedan Etiopien. Efter hemkomsten bodde jag hemma i Motala hos familjen en vecka och sedan åkte jag ner till Växjö och flyttade in hos Cassandra. Att alltid vara omgiven av någon eller några andra har gått bättre än jag trodde. Jag gillar att vara själv ibland och trodde nog att det skulle bli lite jobbigt att aldrig kunna dra sig undan. Men nej, jag vande mig fort. Det ska dock inte förnekas att det varit en skön helg nu när jag var ensam på campus i två dagar. Ovant till en början, men sedan kommer man in i det. Har promenerat i flera timmar om dagen, sett flera filmer, sovit mycket och bara njutit av att kunna göra vad jag vill, när jag vill. 

 

Nu är det dock måndag igen och dags att ta sig ur helgbubblan. Jag och Louise skriver på vår c-uppsats, det är alltså heldagar på biblioteket som gäller. Ämnet är radions roll för jordbruksutvecklingen i Etiopien, och det var det vi gjorde i just Etiopien, samlade in material till den här uppsatsen. Vi har skrivit sedan hemkomsten, och trots att det verkligen går framåt så är det inte världens roligaste sysselsättning, speciellt inte nu när våren äntligen börjar komma. Ja, jag vet, jag har varit utomlands i över tre månader, i varma länder, jag borde inte vara trött på vintern. Men det är jag! Och det är verkligen något speciellt med svensk vår! I fredags tog jag och tre fina vänner en glass på en gräsmatta här på campus, och när vi satt där i solen, i bara t-shirt, med helgen framför oss, då kände jag att det är fint att vara precis här, precis nu. Nu ska jag njuta av den sista månaden här i Växjö, och sedan får vi se var och med vem jag äter årets första vår-glass nästa år! :)